Skulle vi fråga ett tiontals ryttare - ridskoleelever och privatryttare - så skulle vi få till svar att; Det är när den böjer på nacken, eller när hästens huvud är nere. Detta är så fel som det kan bli! Allt för många svarar något liknande när vi frågar vad som händer när hästen är på tygeln. Detta resulterar till att ovana ryttare men tyvärr även vana ryttare rider hästen u fel form, för det är vad dom tror är att hästen går på tygeln. Hästen kan ha böjd nacke och böjd rrygg men ändå gå i fel form. Im nosen går för långt fram eller för långt bak kan det vara skadligt för hästens nack- och bogmuskelatur men även ryggens tornutskot vilket kan resultera i så kallas kissing spines. Om hästens nos alltså är för högt placerad eller för långt framåt säger man att hästen går "över tygeln" eller "framför hand".

 

När en häst går på tygeln så arbetar den bakifrån och fram, och inte tvärtom. När hästen rör sig samlat och trampar under sig och BÄR sig själv, kan den sedn söka stöd i tygeln hos ryttaren hand och arbeta i en bra form. Hästen böjer självmant på nacken och blir mer uppmärksam och fokuserad på ryttaren hjälper. Man ska INTE tvinga ner hästens huvud, utan den ska självmant söka sig neråt.

 

Jag brukar alltid börja passet med att låta hästen ha sitt huvud var den vill. Låta den sträcka fram och inte bry mig om det. Efter 15 minuter kanske jag samlar upp tyglarna en aning och börjar arbeta. Sen så kommer inte den där perfekta "gå-på-tygel" fenomenet direkt utan kanske i slutet av passet. Innan varje pass så har jag ett syfte med ridpasset, som jag strävar efter att klara. Det kan vara att arbeta lösgörande etc, och har jag sedan lyckats med det i slutet av passet så är jag nöjd!

 

Vi borde redan lära oss i tidigt stadium inom ridningen alla grunder, att böja på nacken kommer naturligt och inget som vi ska sträva att tvinga hästarna att göra.